JOHAN LEWENHAUPT
Johan Lewenhaupt är inte bara godsägare och greve, han är också författare med skrivarlya i kvarteren där hans mallorkinska vänner inte fick vistas när de växte upp. De tidigare skumraskkvarteren är idag ett av Palmas populäraste område där det fortfarande finns små mallorkinska oaser.
Av: Elisabet Garcia Dahlbäck
Foto: Thomas Engström
Det har gått ett par decennier sedan Johan Lewenhaupt och hans hustru Gendery bestämde sig för att spendera en vinter på Mallorca. De hade nått en punkt i livet då vintermörkret på Lyftinge säteri hade blivit för dystert, dessutom behövde de lite andrum från godsets alla hyresgäster.
Att det blev Mallorca kan man säga är tack vare en tidigare chartersemester i Alcúdia, Bamseklubbar och paraplydrinkar står inte högt i kurs varför paret snabbt hyrde en bil och körde upp i tramuntanas bergskedja. Jag hade inte förväntat mig att jag skulle bli så totalt förälskad i en turistö med betong och blaskig sangria, men alla fina orter bortom turistorterna gjorde att jag blev superkär så vi bestämd oss att här ska vi bo!
Till en början hyrde familjen en lägenhet i Gènova, där kom Johan i kontakt med mallorkiner som kom att bli några av hans närmaste vänner, vänner som blev ett slags inträdesbiljett till det mallorkinska livet.
Barnen gick i Svenska skolan, umgänget vidgades och livet flöt på tills paret bestämde sig för att flytta hem till Sverige igen för att ge barnen en ordentlig utbildning. Livet på ön hade dock fött ett behov varför de 2004 köpte sig en reträttpost, en lägenhet i Santa Catalina. Då var området långt ifrån dagens gentrefierade kvarter. När mörket lägger sig över Sverige är det dit de flyr.
Den där gamla horgatan, där kan du inte köpa en lägenhet’ sa min advokat när vi köpte våningen, berättar Johan. Här bor vi från december till april, att februarivädret kanske innebär en varm jacka är inga problem. Vi måste bara åka ner och få ljuset! När paret flyttade in präglades Santa Catalina av en pittoresk charm med slitna fasader, flagnande fönsterluckor, igenmurade dörrar och ett virrvarr med härvor av hängande elledningar. De igenmurade dörrarna som hindrade ockupanter är borta sedan länge, likaså immigranterna från Rumänien och Bulgarien liksom bordellerna och annan skygg verksamhet.
Kvarteren utanför Palmas stadsmur kännetecknades av ett slitet förfall långt in på 50-talet, på sina ställen fanns det knappt el eller vatten. Santa Catalina var arbetarnas och fiskarnas kvarter med ruffiga små krogar och barer där man inte borde uppehålla sig i efter mörkrets inbrott. De senaste åren har kvarteren seglat upp som ett av Palmas attraktivaste för fastighetsinvesteringar.
Numer lockar Mallorca i allmänhet och Palma i synnerhet en ny slags lyxturism, flygplatsen Son Sant Joan tar emot flest privatplan i hela Spanien och i byn Gènova ligger gatan som betingar landets högsta kvadratmeterpris med sina 13 400 € per kvadratmeter.
”Vi måste åka ner och få ljuset”
Vi är lyxinvandrare och det enda vi svenskar bidragit med är att priserna höjts för spanjorerna, säger Johan och berättar att han för sju år sedan köpte ytterligare en våning i kvarteren Pere Garau då sonen Claes fick jobb i Palma. Pedro Garau är en livlig stadsdel i Palma som är som Santa Catalina var för tjugo år sedan med myller av invandrare, små butiker och där finns en matmarknad som han anser är stadens bästa.
Ytterst få svenskar hittar ner till dessa kvarter. Ett trendigt loftboende är dock inget som lockar, han är lite ”old school” och vill ha ett hem med bevarade originaldetaljer – något hans nuvarande boende har. Det är i lägenheten han producerar texter och arbetar med sitt skrivande fyra till fem timmar om dagen. När det är dags för lunch tar han gärna en promenad till någon av de mångkulturella krogarna i Pere Garau.
Hemma i det egna kvarteret ligger det som har kommit att bli som hans andra hem, Bar Junior – ett slags gubbdagis som drivs av Jesús María Álvarez som snart ska gå i pension varför baren är till salu.
Det är den enda riktiga spanska baren i kvarteren, dit går bara gubbar och en del äldre spanska damer. Johan tror att baren förmodligen kommer att göras om till en av alla coola aperol-barer som finns i kvarteret – barer för turister och för de som investerat i ett boende. Han raljerar över att så många nyinflyttade bara umgås med varandra, dricker aperol, spelar padel, går till stranden och att man inte lär sig spanska.
Något han tycker är lite respektlöst med tanke på att inflyttade till Sverige förväntas lära sig svenska. Själv talar han liksom resten av familjen spanska, det gör livet på ön så mycket lättare. Johan Lewenhaupt kan sin ö, men så har han också skrivit flera böcker om Palma och om Mallorca.
Att han har nära vänner som är mallorkiner har öppnat upp dörrarna till det mallorkinska livet. Man får förstås en lite speciell ingång när man råkar vara greve med eget gods i Sörmland, ett antal utgivna böcker är inte heller helt oväsentligt, skrattar Johan.
En nära vän som kommit att betyda mycket är från tiden familjen bodde i Gènova, han och Johan delar samma intresse för jakt och de har tillsammans jagat vildsvin på Johans gods i Sörmland. Jakt är ett stort intresse, han har skrivit flera jaktböcker och reportage – men Johan jagar inte bara på de egna jaktmarkerna på Lyftinge säteri i Sörmland. Han har också jagat vildgetter i tramuntanas bergskedja med hjälp av en kungsörn.
Ett urgammalt sätt att begränsa öns bestånd av bergsgetter, det lär finns 25 000 vilda getter, eftersom rikoschettrisken är så stor när man jagar med kulgevär i de klippiga och steniga bergssluttningarna.Jag gjorde ett reportage om Jaime Alvares Dols som tränar upp kungsörnar för jakt samt föder upp pilgrimsfalkar på en gård utanför Inca.
Falkarna säljer han till prinsarna i Saudiarabien, han har även anlagt ett konstgjort falkbo i katedralen där hans pilgrimsfalkar håller duvbeståndet i schack – duvträcket är frätande och förstör sandstensfasaden.
Sedan tio år skriver Johan enbart böcker, ”livet är kort så jag vill jobba med något jag gillar”. I sommar släpper han två stycken: självbiografin. I tangentens riktning och Kamado cooking Mallorca. På en ö som är lika stor som Gotland finns tolv Michelinkockar varav flera medverkar i boken. Då vi flyttade hit fanns det inte många krogar värda namnet, det har hänt otroligt mycket de senaste tjugo åren.
Jag säger till besökande vänner att de ska lyfta blicken, man ska få nackspärr i Palma av alla vackra fönster och fasader – ett annat tips är att åka upp till caféet högst upp på lilla El Corte Inglés på Calle Jaume III. Där har man utsikt över hela Palma och dess konstiga små gränder. Man missar ju hela grejen om man bara går till stranden, ser katedralen och går på någon fancy restaurang.
Mallorca är ju så mycket mer än sol och bad, padel och aperol. I samtalet inför det här reportaget arbetar Johan med sista korrekturet till kokboken, ett projekt han gör tillsammans med Palmakrögaren Micke Appelqvist, matkreatören Ulrika von Rosen och fotografen Peer Eriksson.
Artikeln är publicerad i nummer 2 2024.
Ämne: I mina kvarter
