ÅSA JOHANNESSON
”Vi värnar om byns traditioner”
I Palmas närmaste by lyser stadens internationella puls med sin frånvaro. Vill man besöka charmiga byn Gènova är Madonna-statyn som tronar ovanför byn på berget Na Burguesa är ett bra riktmärke.
Av: Elisabet Garcia Dahlbäck
Foto: Thomas Engström
En fridsam tystnad och harmoni huserar bland Gènovas slingrande gränder, smala gator och små torg. Den lilla bykärnan består till största delen av hus och byggnader i klassisk spansk-mallorkinsk stil, lite längre ut blandas bebyggelsen ut med villor samt nybyggda kubistiska skapelser. Det bergiga landskapet innebär många branta uppför och nerförsbackar, men också få parkeringsmöjligheter. Det skulle kunna vara ett problem, men att bo i en liten by har många fördelar, berättar Åsa Johannesson Alomar som bor i en villa med trädgård i byns utkant.
– Det är många uppförsbackar från matboden till mitt hus och för att slippa bära tunga matkassar parkerar jag på trottoaren utan större risk när jag handlar.
Det råder ingen tvekan om att Gènova är en attraktiv by, inte bara för närheten till Palma utan också för den vidunderliga utsikten över Palma-bukten.
Idag bor där runt 4 000, bland andra har många tyskar, liksom en handfull svenskar, köpt mark och byggt villor de senaste decennierna. Åsa och hennes mallorkinske make Pedro Alomar kom dock till byn redan i slutet av 1979. De hade då bott åtta år i Barcelona. Vi fick köpa Pedros mormors hus till ett bra pris.
För några år sedan byggde vi om huset så att det blev två boenden, i den ena bor vår äldsta son Olle med fru och två barn. Jag blev änka för tre år sedan och det är skönt att ha familjen nära. En historisk tillbakablick visar att Stockholmaren Åsas väg till byn gick via en två månaders språkkurs på ön januari 1969. Det var då hon träffade sin blivande make Pedro Alomar, som var på väg till Barcelona för att specialisera sig vidare som läkare.
Några månader senare flög hon tillbaka till Mallorca för att sommarjobba tillsammans med Pedro innan de for vidare till Formentera för att leva hippieliv i några månader. Året därpå, 1970, gifte de sig och bosatte sig i Barcelona där Pedro hade en läkartjänst.
– På den tiden pratade man väldigt dålig engelska i Spanien, jag kunde ingen spanska men lärde mig efter ett tag. Hemma i Stockholm hade jag pluggat inredning och gått i en reklamskola, i Barcelona arbetade jag först i en turistbutik innan jag fortsatte att studera inredning.
Efter ett antal år fick Åsa och Pedro sönerna Olle och Nils som föddes i rask takt efter varandra, båda har fått en spansksvensk uppfostran och talar svenska flytande, men också engelska liksom spanska och mallorkin. De har bott, pluggat och arbetat i Sverige och Usa och har idag egna företag, Olle driver butiken Pets Place i Palma och Nils driver Deiax Aquos, ett företag som renar vatten. – Jag har fyra barnbarn, tre pojkar och en flicka. Alla bor här i byn. Vi talar spanska och svenska med varandra, dock inte mallorkin – men jag förstår och talar språket.
Är man från Mallorca talar man mallorkin, det är modersmålet! Under tiden Franco levde förbjöd diktatorn språket katalan, därför pratades spanska på gatan och katalan hemma. På Franco-tiden var det spanska livet helt annorlunda, många fruktade den militära poliskåren Guardia Civil, det var opassande att inte gå i kyrkan och var man änka var svarta kläder i princip obligatoriskt.
”Krogarna och barerna är sedan generationer familjedrivna
Byns kyrka har förstås fortfarande mässor, men idag är de inte lika välbesökta. Guardia Civil, som grundades av drottning Isabella II 1844, rankas numer högt av spanjorer och spanska änkor har inte längre strikta klädkoder.
Istället umgås bybor i alla åldrar, yrken och civilstånd på traditionella fiestor och andra sammankomster som byns grannsamverkan arrangerar. Byns egen Facebook-sida är uppskattad och används som ett slags anslagstavla för byaktiviteter och information.
Byborna slöt upp när Pedro gick bort, alla grannar kom och hälsade på och sa att jag alltid är välkommen om jag känner mig ensam eller behöver hjälp. I byn är vi som ett slags familj. Vi värnar om byns traditioner och har roliga byfester. När vi firar Palmas skyddshelgon San Sebastià i slutet av januari springer byns barn omkring utklädda till små djävlar, skrattar Åsa.
Gènova har ett dussin krogar och barer, där finns också en matbod, ett bageri med café liksom en sybehörsbutik som även har ett sortiment av underkläder och andra nödvändigheter. Den fungerar även som utlämningsställe för varor som bybor handlar på Internet.
Som i många andra byar har byborna åldrats och barnen vuxit upp. Trots det finns skolan kvar, men med färre barn i klasserna. Krogarna och barerna är sedan generationer familjedrivna, de yngre tar vid när de äldre inte orkar eller vill länge.
Även kusiner, mostrar, morbröder och andra familjemedlemmar hjälper till – något som bidrar till den ofta uppsluppna stämningen och atmosfären.
Det sägs att byn befolkades till stor del av män från Murcia som kom från fastlandet för att bygga ut pirerna, dique oeste, vid västra hamnen intill Porto Pi på 1940-talet. I Gènova låg stenbrottet där man bröt kalksten för att tillverka cement som fraktades ner till havet via en järnväg. Berget fick ett stort sår, men med åren har jord fyllts på och träd planterats varför det är inte lika synligt längre. I berget finns också två gamla ammunitionsförråd nedgrävda, där förvarades krutet till kustens försvarskanoner.
Från Madonna-statyn som tronar högst upp på berget har man har en vidunderlig utsikt över landskapet och Palma-bukten, något som lockar många vandrare. Inte minst Åsa Johannesson som sedan ett antal år driver sin verksamhet Personlig vandringsguide Mallorca.
– Jag var med och startade nätverket Swea på Mallorca och fick frågan av några medlemmar om vi inte kunde vandra. Så småningom blev vi alltfler varför jag startade en hemsida och på den vägen är det.
Idag är Åsa en flitigt anlitad – och känd – vandringsguide som varje vecka gör två vandringar. De är mellan tio till femton personer, de flesta är svenskar som bor på ön vintertid.
Åsa anlitas också av olika grupper och sällskap. I princip är det bergsvandring i Tramuntana som gäller. Alla tar med sig egen lunch som matsäck och möter upp vid Carrefour parkeringsplats i Valldemossa så att de kan samköra. –
Måndagar kör jag en lättare tre timmar lång vandring, torsdagar en svårare med större höjdskillnader, den tar mellan fyra och fem timmar. Ibland kan vi se öns speciella grågam, en stor svart fågel som mäter runt tre meter mellan vingspetsarna. Europas största rovfåglar ser ut som små flygplan som svävar fram över Tramuntanas bergstoppar, jag gillar verkligen öns toppar varifrån man har en vidunderlig utsikt över en stor del av Mallorca.
Artikeln är publicerad i nummer 1 2024.
Ämne: I mina kvarter
