Mitt Mallorca
– ett Medelhavets gazpacho
Av: Elisabet Garcia Dahlbäck och Foto: Thomas Engström
Det som började med en säsong som platschef för Vingresor blev en livslång relation till Mallorca. Under nästan femtio år har Thomas Rudewald följt öns utveckling från havet, lärt känna människorna och sett hur en klassisk charterö vuxit till en av Medelhavets mest attraktiva platser.
På 1970-talet var Mallorca en ö i förändring. Charterturismen tog fart, men stora delar av ön hade fortfarande kvar sin ursprungliga karaktär.
Små fiskebyar, olivlundar, mandelträd och nästan folktomma badvikar präglade landskapet utanför de växande turistorterna. Det var hit Thomas Rudewald kom 1975 – och det som var tänkt att bli en säsong blev början på en livslång kärlek till ön.
– Det fanns en framtidstro. Alla var sugna på att göra saker och spanjorerna ville ut i världen. Ön var på väg in i en ny tid och det märktes överallt.
Även om charterturismen växte snabbt hade Mallorca fortfarande kvar sitt lugn. Kontrasten mellan turistorterna och resten av ön var betydligt större än i dag, med långa kuststräckor som ännu var nästan obebyggda.
– På våra lediga dagar åkte vi till Andratx och satt på klipporna där det i dag ligger beach clubs. Magaluf och Palma Nova såg helt annorlunda ut och stora delar av kusten var fortfarande nästan obebyggda.
Det som var tänkt att bli en säsong blev tio år. Under de åren föddes också en dröm.En kväll satt Thomas på balkongen till sin lägenhet i Palma Nova och blickade ut över Palmabukten. De många segelbåtarna som låg för ankar i det azurblå vattnet fick honom att ge sig själv ett löfte: en dag skulle han komma tillbaka – i en egen båt.
Tre decennier senare seglade han sin 40-fotare från Stockholm till Mallorca. När båten gled in i Palmabukten ankrade han på samma plats som han en gång hade blickat ut över från sin balkong. En flaska champagne öppnades och cirkeln var sluten.
Havet har varit den röda tråden genom hela hans liv.
– Jag har alltid seglat. Redan som grabb var jag mycket ute på sjön.
2005 bestämde sig Thomas för att tillbringa alla sina somrar på ön. Då arbetade han som konsult och lärare på IHM och pendlade mellan Sverige och ön fram till pensionen.
När sonen några år senare flyttade till Mallorca blev ön också en naturlig samlingsplats för familjen.
Trots att han har rest över stora delar av världen är det alltid hit han återvänder.
– Här finns allt jag behöver. Ena dagen kan man vandra i Tramuntanabergen och nästa sitta i Sant Elm, där det nästan känns som att man är i Västindien.
Naturen fick honom att återvända. Människorna fick honom att stanna. Genom seglingen och medlemskapet i Real Club Náutico har Thomas lärt känna människor från både Mallorca och många andra delar av världen.
– Min son, som arbetat som crew på olika båtar, har också gjort att vi fått många lokala kontakter. Vi har blivit en del av det lokala samhället och fått komma hem till mallorkinska familjer och äta långa söndagsmiddagar tillsammans.
För Thomas handlar det om att lära känna ön på dess egna villkor. Därför är hans bästa råd till den som vill komma närmare Mallorca enkelt: var nyfiken.
– Många säger att spanjorerna inte pratar engelska. Då får man väl lära sig lite spanska. Bara några ord räcker långt. Vi är gäster i deras kultur och då behöver vi försöka förstå hur de lever, i stället för att förvänta oss att allt ska fungera som hemma. Det är lite som i Sällskapsresan – åker man till Mallorca kanske man inte ska leta efter köttbullar.
Under de nästan femtio år Thomas bott och återvänt till ön har ön vuxit till ett av Medelhavets mest attraktiva resmål – en plats där människor från hela världen väljer att bo eller tillbringa långa perioder av året. Palma har utvecklats till en levande liten storstad där internationella influenser samsas med det mallorkinska vardagslivet.
– Jag har svårt att komma på någon annan plats i Medelhavet där människor från så många olika länder lever sida vid sida. Mallorca är som en gazpacho – en blandning av människor, språk och kulturer. Det är en av öns stora styrkor.
Den internationella prägeln har samtidigt förändrat livet på ön. Turismen har ökat, bostadspriserna stigit och debatten om hur Mallorca ska utvecklas har blivit allt mer intensiv. Thomas påpekar att det inte bara är internationella köpare som påverkar bostadsmarknaden. Även många spanjorer från Madrid, Barcelona och andra delar av fastlandet har sedan länge sommarbostäder på Mallorca och bidrar till den ökade efterfrågan.
Efter nästan femtio år på ön har han också fått en större förståelse för den oro många mallorkiner känner inför utvecklingen.
– Bostadsbrist och stigande priser är något som många attraktiva platser brottas med i dag. Mallorca är inte ensamt om den utvecklingen. Men jag förstår att många mallorkiner oroar sig för att deras barn inte ska ha råd att köpa en bostad och bygga ett liv här. Hade jag vuxit upp på ön hade jag nog känt likadant.
Trots att Mallorca förändrats på många sätt finns det en plats där Thomas fortfarande känner igen den ö han mötte för nästan femtio år sedan. Från havet visar ön fortfarande en sida av sig själv som få upplever från land.
– När man glider fram längs Tramuntanakusten eller vaknar upp i en stilla cala innan de första båtarna har kommit, då är Mallorca som allra vackrast.
Just de små vikarna, calorna, har alltid varit några av hans favoritplatser.
– Att ligga för ankar i Formentorviken när det inte är så mycket folk är magiskt. Samma sak i Sant Elm eller någon av de små calorna längs kusten. Där finns fortfarande ett lugn som påminner om Mallorca förr.
Förr kunde han segla in i nästan vilken vik som helst och hitta en egen plats för natten.
– Det kunde ligga tre eller fyra båtar där, inte mer. Man badade, åt middag ombord och vaknade till ljudet av vågorna. I dag kan samma vik vara full av fritidsbåtar och turistbåtar. Det är naturligt att ön förändras när allt fler hittar hit.
Samtidigt menar han att utvecklingen också haft positiva sidor. I dag görs betydligt mer för att skydda den känsliga havsmiljön än när han började segla runt Mallorca.
– Förr tänkte man inte så mycket på vad som fanns under ytan. I dag skyddas Posidonia, sjögräset som syresätter havet och är en förutsättning för det kristallklara vattnet. Därför får man lägga till vid bojar i många naturvikar i stället för att ankra, och det tycker jag är bra.
En av de platser Thomas gärna återvänder till är Cabrera, nationalparken söder om Mallorca. Precis som i flera andra skyddade naturvikar får man under högsäsongen bara lägga till vid boj. Bojplats bokas i förväg och är de upptagna får man fortsätta till nästa vik. Därför är det klokt att boka i god tid under sommaren.
– Cabrera är fortfarande en pärla. Kommer man dit i maj eller sent på hösten är det en fantastisk upplevelse. Då är det lugnare och man får uppleva naturen på ett helt annat sätt.
Att upptäcka Mallorca från sjösidan kräver i dag lite mer planering än förr. Ligger båten vid en boj behöver man oftast en jolle för att ta sig iland.
– Det fungerar faktiskt bättre i dag. Det är mer ordning, även om det kräver lite mer planering än förr. Samtidigt märks det ökade trycket på havet allt tydligare.
– Vi tänker ofta att det bara är turister som fyller vikarna, men så är det inte. Många båtar ägs av mallorkiner och Palmabor som använder dem på helgerna. Dessutom har många från Madrid och Barcelona sommarhus på ön och tillbringar ledigheten här. Det är inte konstigt att det ibland uppstår konkurrens om utrymmet.
Mallorca har blivit ett av Medelhavets mest eftertraktade resmål – och det märks också till havs.
Efter tusentals sjömil runt Balearerna har Thomas också lärt sig att läsa havet. Det som bekymrar honom mest är de snabba väderomslagen.
– Förr kunde man nästan lita på vädret. Nu kan det vara spegelblankt ena stunden och en timme senare kommer ett kraftigt oväder med regn och hårda vindar från ingenstans. Vattnet är betydligt varmare än när jag började segla här, och det bidrar nog till de snabba omslagen. Ändå är det havet som får honom att återvända. I över två decennier har han seglat runt ön, lagt till i små naturhamnar och följt kustlinjen från Tramuntanas dramatiska klippor till de långgrunda vikarna i söder.
Men åren på Mallorca har också satt sina spår på ett annat sätt. Med tiden växte en roman fram. Erfarenheterna blev grunden för Den första resan, den första delen i en planerad trilogi som utspelar sig i ett Mallorca präglat av verkliga miljöer och historiska händelser.
– Jag ville knyta ihop människorna på Mallorca med svenskarna som kom hit under 1960- och 70-talet och var med och byggde upp resebranschen. Många stannade kvar och blev en del av öns utveckling. Hade jag skrivit en självbiografi hade läsekretsen blivit ganska liten, men en vän sa: ’Skriv det som en roman’.
Även om berättelsen är fiktiv vilar den på verkliga miljöer, historiska händelser och människor han mött under sina år på ön. Precis som Thomas själv rör sig romanen mellan havet, människorna och ett Mallorca som förändrats genom årtiondena.
– Jag tror att det är viktigt att känna till öns historia för att förstå Mallorca i dag. Många känner stränderna och hotellen, men inte människorna och samhället som fanns här innan turismen tog fart.
Intresset för Mallorcas historia har vuxit fram med åren. När Thomas läste Ulf Wickboms bok Mallorca – Francos terror upptäckte han en sida av ön som han tidigare visste väldigt lite om.
– Mycket av det som hände på ön under Francotiden talades det länge väldigt lite om. Jag kände inte till det ökända Can Mir-fängelset, som låg i ett gammalt trävarulager intill Plaza España i Palma, eller hur människor levde under den tiden.
Efter militärkuppen 1936 var Can Mir ett provisoriskt fängelse för politiska fångar, främst personer med koppling till republikanska partier och fackföreningsrörelsen. Platsen kom att bli en av de främsta symbolerna för den franquistiska repressionen på Mallorca. Först under de senaste decennierna har den delen av Mallorcas historia fått större uppmärksamhet.
Efter nästan femtio år på Mallorca är det inte längre de nya upptäckterna som fascinerar honom. Han återvänder gärna till samma restauranger, samma vikar och samma människor. Det som fortfarande kan överraska är i stället de berättelser som ännu väntar på att upptäckas.
När Thomas ska visa ”sitt Mallorca” för någon som aldrig varit på ön börjar han inte med en sevärdhet – utan med en båttur längs kusten. Där finns både landskapet och berättelserna som format hans relation till ön.
– Jag skulle ta med dem i båten från Real Club Náutico till Portals Vells. Det är mina trakter och där ser man kusten från sitt vackraste håll och förstår hur ön hänger ihop. Vi passerar Palma Nova bukten dit jag kom med min egen båt och Magaluf. Då kan jag berätta om min tid som reseledare och hur ön förändrats genom åren. Det är där jag känner mig hemma.
Fakta
Namn: Thomas Rudewald
Familj: Sambon Vika, två söner, tre barnbarn, två bonusdöttrar och sex bonusbarnbarn.
Bor: Bendinat, och på familjens båt i Saltsjöbaden från maj till september.
Gör: Författare, tidigare civilekonom, reseledare och konsult. Numera pensionär med segling och skrivandet som stora intressen.
Antal år på ön: Delvis sedan 1977, fast bosatt sedan 2010.
Thomas favoriter på ön
Nostalgi
Es Repos, Portals Vells
När jag kom hit första gången för 50 år sedan kallades det Paellaviken och Ving arrangerade utflykter hit. I dag drivs restaurangen av Juan Lois, som inte ens var född då.
esrepos.com
Kvällsutsikt
Lila Portals
Utsikten över Palmabukten och Puerto Portals tröttnar jag aldrig på. Jag beställer gärna några tapas och ett glas väl kyld rosado. Det är ett av mina favoritställen att bara sitta och njuta av kvällen.
lila-portals.com
Rofyllt
Bar Blue i Palma Nova.
Restaurangen ligger lite undanskymd i Palma Nova och är ett lugnare alternativ om man vill äta riktigt bra utan hög musik. Missa inte den ugnsbakade risrätten med räkor och pilgrimsmusslor.
thebluebarmallorca.com
Familjärt
Vent de Tramuntana
En familjeägd restaurang på en liten bakgata i Port d’Andratx som jag gärna återvänder till. Hela familjen arbetar här och det märks i både servicen och maten. Boka bord – det behövs nästan alltid.
Facebook: Vent De Tramontana Restaurant
Vintermys
Es Mussol i Genova
Hit går jag gärna under vinterhalvåret. Emma driver restaurangen tillsammans med sin syster i deras föräldrahem, det är fyllt med tavlor och personliga detaljer. En lång middag här är svårslagen. Glöm inte att boka bord.
esmussol.com
Brunchfavorit
Santina i Santa Catalina.
Min favorit för brunch. Jag beställer nästan alltid bageln When Spain Meets Italy. Santina Beach Club i Puerto Portals är också väl värd ett besök, med en spännande meny och personlig service.
Santinabrunch.com
Panoramvy
Favoritvandring
Jag har vandrat i stora delar av Tramuntana, från La Trapa i Sant Elm till Ermita de la Victòria vid Bonaire. Min favorit är stigen bakom Castell de Bendinat upp mot bergstoppen. Belöningen är en fantastisk 360-gradersutsikt över Palmabukten. Ofta avslutar jag vandringen med lunch på klassiska Can Pedro i Gènova.
Mina bästa naturhamnar
Vindskyddad vik Sant Elm Här ligger man skyddat innanför ön Es Pantaleu. Det finns bojar att hyra, men det går också att ankra. Viken är väl skyddad för alla vindar utom syd och sydost.
Härliga bad Cabrera Nationalparken bjuder på kristallklart vatten och orörd natur. Här finns en liten restaurang och ett enkelt vandrarhem. Bojplats måste bokas i förväg och fri ankring är förbjuden. Passa också på att besöka öns gamla fästning och ta del av den fascinerande historien.
Fin sandstrand Cala Mondragó En vacker skyddad vik söder om Cala d’Or där det går bra att ankra. Den fina sandstranden lockar många besökare under sommaren. Vid ostliga vindar söker jag mig i stället till den mer skyddade naturhamnen Porto Petro.
Tryggt vid oväder Porto Colom Den bäst skyddade naturhamnen på östkusten. I dag finns bojar att reservera och längs hamnpromenaden ligger flera riktigt bra restauranger. Ett perfekt stopp om vädret slår om.
Klassiskt Cala Formentor
Här ligger man vid boj, som inte går att förboka, så under högsäsongen gäller det att komma i god tid. Den långgrunda stranden och strandbaren är öppna för alla. Härifrån är det också nära till Port de Pollença med skyddad ankring nedanför den spektakulära egendomen La Fortaleza, där Rafael Nadal firade sitt bröllop.